| Notater |
- Replaced by Gustav Adolphus Vasa as King of Sweden, and his greatuncle as Frederick I of Denmark and Norway.
Links:
Burial: http://www.gravsted.dk/person.php?navn=christian2
Kings of Denmark:
http://www.kingsofdenmark.dk/king36.htm
Wikipedia:
English: http://en.wikipedia.org/wiki/Christian_II_of_Denmark
Dansk: http://da.wikipedia.org/wiki/Christian_2.
Norsk: http://no.wikipedia.org/wiki/Christian_II
Svenska: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kristian_II
- I 1513 døde Kong Hans i Aalborg, og den 32-aarige tronfølger, Christian, var klar til at føre faderens linie videre, blot i et endnu mere voldsomt tempo. Herremændene var ikke begejstrede ved tanken om et stærkt kongedømme der ville kæmpe for Unionen og borgerstandens fremgang. Som ung oplevede Christian faderens erobring af Stockholm i 1497 og fire aar senere svenskernes opsigelse af unionsaftalen med Danmark. Oplevelser der var medvirkende til at grundlægge det mistænksomme sind og den haarde linie, der senere skulle kendetegne hans handlinger. Han havde viljen til at slaa til bunds, naar han slog. Som han selv sagde, er det de skrappeste lægemidler, der bedst kurerer sygdommen. Inden Christian overtog tronen, opholdt han sig som vicekonge i Norge i 1502 og i perioden 1506-12. I Norge vandt han et par hurtige og lette sejre over oppositionen, hvor han bl.a. fængslede den svensk venlige Bisp Carl af Hamar og indsatte sin ven Erik Valkendorf som Ærkebisp i den stol, hvor de største unionsmodstandere tidligere havde haft sæde. I Norge møder Christian to hollandske kvinder. Fra dansen med Dyveke ved raadhusfesten i Bergen, indtil han 17 aar senere flygtede fra København med hendes moder, Sigbrit Willoms, fik dette møde stor betydning for hans liv. Da Kong Hans døde, benyttede de danske stormænd forhandlingerne om overdragelsen af kongemagten til at begrænse kongehusets magt paa alle tænkelige maader. Christian 2. var nu konge i en af de korteste og mest begivenhedsrige perioder i kongehusets historie. Forløbet af de ti aar Christian 2. var konge kan opdeles i tre perioder, adskilt af to katastrofer: Torben Oxes fald og blodbadet i Stockholm.
Christian blev hyldet som med regent i Hertugdømmerne og herefter fulgte kroningsfesterne i Vor Frue Kirke i København og i Oslo. I 1515 giftede han sig med Elizabeth af Habsburg ? et bryllup der muligvis først og fremmest var tænkt som en finansiering af et kommende erobringstogt mod Sverige. Den tretten aarige Elizabeth var yngre søster til den senere kejser Karl 5. og barnebarn til den daværende tysk-romerske kejser Maximilian. Trods ægteskabet forblev Dyveke kongens elskerinde og store kærlighed, og selv trusler fra kejser Maximilian og hans morbroder Frederik den Vise af Sachsen fik ikke Christian 2. til at: ændre det stødende og forargelige liv, vor broder og svoger, Kongen af Danmark, fører med sin elskerinde. I 1517 døde Dyveke, og aarsagen til hendes pludselige død blev aldrig opklaret. Christian 2. anklagede Lensmanden paa Københavns Slot, Torben Oxe for, at have forvoldt Dyvekes død, og trods forbøn fra rigsraadet og hoffet, med dronning Elizabeth i spidsen, lod kongen Torben Oxe halshugge i Sct. Gertruds Kloster, omtrent hvor Kultorvet ligger i dag. Efter henrettelsen af Torben Oxe kommer Christian 2. i et skarpt modsætningsforhold til adelen og rigsraadet, og handler fra da af næsten udelukkende efter raad fra Dyvekes moder, Sigbrit Willoms.
I 1520 angriber Christian 2. Sverige med en stor hær, anført af Otto Krumpen. I slaget paa den tilfrosne âsunden sø blev Sten Sture dødelig saaret og efter kampe i Upland med den svenske bondehær, blev Stockholm belejret. Sten Stures enke, Christina, blev overtalt til overgivelse af Stockholm borg mod ubetinget amnesti til svenskerne. Den 4. november lod Christian 2. sig hylde som arvekonge paa et rigsdagsmøde paa Brunkeberg, og i de følgende dage var der fest paa Stockholm Slot for at fejre denne krænkelse af gammel svenskret. Paa festens fjerde dag lod han slottets porte lukke og fængslede en stor del af de festklædte bisper og adelsmænd, der var kommet i tillid til den lovede amnesti. Med Ærkebiskop Gustav Trolle som anklager, blev de tidligere modstandere anklaget for kætteri, og henved halvfems af de anklagede blev dømt til døden. Allerede dagen efter foregik henrettelserne paa Stortorvet i Stockholm under udfoldelse af stor brutalitet. Ligene blev senere brændt paa et baal uden for byporten.
Gennem et forbund med Nederlandene, forsøgte Christian 2. at flytte handelsvejene mellem Nederlandene og Rusland op til København, Malmö og Stockholm. Han gennemførte i 1521 en ny købstadlov og landlov til fordel for danske købmænd i strid med haandfæstningen og til adelens store misfornøjelse. Disse begivenheder fik utilfredsheden med Christian 2. til at bryde ud i lys lue baade i Danmark og i udlandet. I 1521 erklærede Lübeck krig, og aaret efter løsrev Sverige sig under ledelse af Gustav Vasa. Christian 2. samler en hær til et nyt angreb paa Sverige. Lejetroppernes indkvartering paa Fyn vakte vrede blandt bønderne. De store skatteudskrivninger faar utilfredsheden til at flamme op især blandt den jyske adel, der allierer sig med Christian 2.s farbror, den holstenske hertug Frederik af Gottorp og Sønderjylland. I januar 1523 opsagde de jyske rigsraader Christian 2. huldskab og troskab. Kongen fik meddelsen om oprøret paa vej til et stændermøde i Aarhus, men den ellers tidligere saa beslutsomme Christian 2. taber i denne situation sin handlekraft. Det fortælles, at han den 10. februar tyve gange lader sig ro frem og tilbage over Lillebælt, for derefter at flygte mod øst uden noget forsøg paa at samle tropper mod den oprørske jyske adel. I marts sender hertug Frederik en holstensk hær under ledelse af Johan Rantzau op gennem Jylland. Hæren slutter sig til de jyske oprørere ved Kolling, og den 26. marts lader hertug Frederik sig hylde som kong Frederik 1. paa Viborg Landsting. I København besluttede Christian 2. sig til at søge hjælp i udlandet, og den 13. april gik han sammen med dronningen og deres tre børn ombord paa orlogsskibet Løven for at flygte til Nederlandene. Hjælpen udeblev, og dermed var vejen banet for, at Rantzaus hær støttet af Lübecks flaade kunne indtage København og Malmö, derfor
tsat var tro mod Christian 2. Den 6. juni bliver Gustav 1. Vasa udraabt til Sveriges konge og et par uger senere kapitulerer Stockholm. Hermed var Kalmarunionen et definitivt afsluttet kapitel. Paa et møde i Roskilde blev Frederik 1.s endelige haandfæstning med adelen vedtaget i august. Efter otte aar i landflygtighed lykkedes det langt om længe Christian 2. at stable en hær paa benene. I 1531 finansierer svogeren, kejser Karl 5., den detroniserede konges forsøg paa at genvinde de tabte riger. Christian 2. udruster en flaade, gaar med sin hær i land i Norge, og den 5. januar 1532 hyldes han som Norges konge af det norske rigsraad. Frederik 1. sender en dansk-lübsk flaade afsted mod Norge, og Christian 2. trækker sig tilbage til Oslo. Endnu engang hindrede ubeslutsomhed ham i at udnytte situationen og i det afgørende øjeblik taber han modet. Han overtales til at opløse sin hær og under løfte om frit lejde, stikmod al sund fornuft, lader han sig lokke til forhandlinger med farbroderen Frederik 1. i København. Der blev aldrig nogen forhandlinger. Frederik 1. brød løftet og lod Christian føre som fange til Sønderborg Slot. I 1549 overførtes den nu 68-aarige Christian 2. til Kalundborg Slot, hvor han under noget friere forhold opholdt sig til sin død i 1559. Christian 2. sad saaledes som fange i 27 aar, uden at der nogensinde blev rejst anklage mod ham eller fældet nogen som helst dom. Han ligger i dag begravet i Skt. Knuds Kirke i Odense.
- Notes: House of Oldenburg. Duke of Schleswig-Holstein. Deposed 1523.
Christian II (1481-1559), king of Denmark and Norway (1513-23) and of Sweden (1520-23), the son and successor of King John (Hans;1455-1513). A gifted but erratic ruler, who initiated many humane reforms and was a patron of culture and education, Christian sought to strengthen the
monarchy by championing the lower and middle classes, but in so doing alienated the nobles, who still held the power to elect the king.
Pressing his claim to the Swedish throne under the Union of Kalmar, Christian besieged and captured Stockholm in 1520, but when he followed his coronation there with mass executions of Swedish nobles, he earned for himself the epithet The Cruel and made it easy for Gustav Vasa torebel and win the Crown in 1523. That same year the Danish nobles also rose against him, electing his uncle king as Frederick I. Christian thenfled to the Netherlands, where he finally persuaded his brother-in-law,Holy Roman Emperor Charles V, to help him raise a small army; with thatforce he landed in Norway in 1531. The year after, having made no gains, he was treacherously captured by his enemies and spent the rest of his life, 27 years, in detention.
- Christian II, danska Christian 2., i Sverige ofta känd under namnet Christian Tyrann, född 1 juli 1481, död 25 januari 1559,var kung av Danmark och Norge 1513-1523 samt kung av Sverige 1520-1521. Han var son till kung Hans, sonson till Christian I. Gift 12 augusti 1515 med Elisabet av Österrike. Barn Hans, dansk prins (1518-1532) Dorotea av Oldenburg (1520-1580), gift 1534-1556 med kurfursten Fredrik II av Pfalz Kristina av Oldenburg (1521-1590), gift 1534-1535 med hertig Frans II Sforza av Milano och 1541-1545 med hertig Frans av Lothringen Uppväxt Kristian II föddes den 1 juli 1481 på Nyborgs slott som son till kung Hans av Danmark och Kristina av Sachsen. Christian var lång till växten och intelligent. Han fick en god uppfostran, men var under sin uppväxt mycket obändig. En kort tid vistades han i den ansedde köpmannen Hans Bogbinders hem i Köpenhamn och trivdes tidigt i umgänget i borgerliga kretsar. Redan 1487 valdes Christian till tronföljare av det danska riksrådet, 1489 av det norska och 1497 av det svenska. År 1502 visade han vid ett anfall mot Sverige stor tapperhet och skicklighet som anförare (han intog Älvsborg och Öresten). År 1506 sändes han som stÃ¥thÃ¥llaretill Norge, var en duglig men egen mäktig regent och dämpade 1508 genom hårdhet ett uppror som brutit ut där. I Bergen blev han 1507 eller 1509 bekant med holländskan Sigbrit Villomsdotter och hennes vackra dotter Dyveke, som genast blev hans frilla, och sedermeraföljde honom till Danmark. Tron tilltrådet Vid faderns död 1513 gjorde nÃ¥gra jylländska adelsmän invändningar mot att ta Christian till kung och ville erbjuda kronan åt hans farbror Fredrik. Christian blev ändÃ¥ erkänd som kung, dock först sedan han den 22 juli sammaÃ¥r utfärdat en förDanmark och Norge gemensam handfästning som gavadeln och prà¤sterskapet ökade rättigheter samt väsentligeninskränkte kungens myndighet. Han mÃ¥ste rent av medge folket rätttill uppror mot honom, om han kränkte handfästningen. Själv hy stehanhögtflygande planer pÃ¥ att utvidga sin makt och trygga dessärftlighet. I oktober 1513 hyllades han som hertig i ena hälften avSlesvig-Holstein, kröntes den 11 juni 1514 i Köpenhamn och den 20juli samma Ã¥r i Oslo samt firade den 12 juli 1515sitt bröllop medElisabet av Österrike. Trots häftiga klagomÃ¥l frÃ¥n Elisabets farfar kejsar Maximilian I och hennes à¶vriga släkt avbröt Christianemellertid inte sitt förhÃ¥llande till Dyveke.Avrättning avslottsfogden DÃ¥ Dyveke plötsligt avled den 18 juni 1517 spredsryktet att hon hade förgiftats. Kungen riktade sin vrede mot fogdenpÃ¥ Köpenhamns slott, Torben Oxe, som hade eftersträvat Dyvekesgunst. Christian lurade honom till att att till hälften erkännadettaoch anklagade
honom inför riksrÃ¥det för att ha kränkt kungensvärdighet. DÃ¥ riksrÃ¥det frikände honom lät Kristan i direkt stridmed handfästningen i en gÃ¥rdsrätt pÃ¥ 12 bönder, som lydde underslottet, förklara Torben skyldig och lät därefteravrätta honom den29 november 1517, trots drottningens och stormännens förböner.Christian blev nu ännu mer fientligt inställd mot adeln, som Ã¥ sinsida upprördes av hans vÃ¥ldsamma och lagstridigahandlingar.Trolöshet mot svenskarna Ã…r 1517 hade öppen stridutbrutit i Sverige mellan riksfà¶restÃ¥ndaren Sten Sture d.y. ochärkebiskop Gustav Trolle, och Christian trodde nu att tiden var inneför honom att göra sina ansprÃ¥k gällande. Men hans försökmisslyckades bÃ¥de 1517 och1518; senare gÃ¥ngen blev han självbesegradi slaget vid Brännkyrka. Förhandlingar inleddes dÃ¥ om ettmöte mellan honom och Sten Sture d.y., och Christian mottog sexsvenska adelsmän som gisslan, bland dem Hemming Gadh och Gustav Vasa.Men hanbröt avtalet och bortförde de sex svenskarna i gisslan somfÃ¥ngar till Danmark. Ã…r 1519 utrustade han en stor här. DÃ¥ pÃ¥venbannlyst Sten Sture d.y. och gett Christian i uppdrag att utförastraffdomen lät han i januari 1520 hären rycka in iSverige.Danskarna segrade i slaget pÃ¥ Ã…sundens is, vid Bogesund, där StenSture d.y. blev dödligt sÃ¥rad, och sedermera i slaget vid Tiveden.Vid Sten Sture d.y.:s död den 5 februari var Christian i självaverket herre över Sverige. I mars gickmÃ¥nga svenska adelsmän in pÃ¥att erkänna Christian som kung mot löfte om att glömma det somskett. Stockholm försvarades ännu med tapperhet av Sten Sturesänka, Kristina Gyllenstierna, men gav sig den 5 september motliknande löften.Stockholms blodbad Efter ett uppehÃ¥ll i Danmarkblev Christian den 1 november hyllad pÃ¥ Brunkeberg och 4 novemberkrönt av ärkebiskop Gustav Trolle. Han hade hävdat sin rätt somarvkonung och ville inte vid kröningen hedra nÃ¥gon svensk man medriddarslag. Svekfruktade dock ingen. Christian uppmuntrades av Gustav Trolle och rÃ¥ddes av Didrik Slaghecks och Jens Andersen Beldenaks attinte hÃ¥lla tro och loven till kättare. Han lät Gustav Trolleanklaga Sten Stures vänner och därefter fängsla samt nästadag, den8 november, utan laglig rättegÃ¥ng (14 andliga domare dömde dem förkätteri) avrätta dem i Stockholms blodbad. Under sken av lag ochrätt sökte han hämnas pÃ¥ och straffa dem som sÃ¥ länge trotsathans makt, och för att framstÃ¥ som den somverkställde pÃ¥vens domoffrade han ocksÃ¥ män som senare främjat hans planer. Dels underhemresan genom Sverige, dels genom utskickade i de olika landsorterna,till och med i Finland, lät han sedermera utföra nya vÃ¥ldsdÃ¥d.Omkring 600 personer,till och med barn, drabbades, och Kristina Gyllenstierna tillsammans med flera andra adelsdamer fördes somfÃ¥ngar till Danmark.Uppror i Sverige En förbittring väcktes iSverige mot kungen, som sÃ¥gs som grym och trolös och kom att kallas"Christian Tyrann". Christian, som kanske hade hoppats att med ensnedslÃ¥ allt motstÃ¥nd mot unionen med Danmark, gjorde tvärtom genomsin framfart dennaförening fullständigt om intet. Redan i februari1521 försiggick en resning i Sverige mot Christian, och i augustiblev Gustav Vasa, som ställt sig i spetsen för motstÃ¥ndsrörelsen, vald till riksförestÃ¥ndare. Christian mÃ¥ste därför snartuppgehoppet att Ã¥tervinna sitt välde.Ständiga motgÃ¥ngar FrÃ¥ndenna stund hade han ständiga motgÃ¥ngar, och den hjälp som hanväntade frÃ¥n sin svÃ¥ger kejsar Karl V fick han inte. Däremothotade snart faror frÃ¥n annat hÃ¥ll. Lübeckarna hyste gammalt grolltill honom, därför att han gynnade Nederländernashandel i Norde noch sökte göra Stockholm till en stapelstad för handeln påÖstersjön. Vid nyÃ¥rstiden 1521 planlades till och med ett storthandelskompani, som skulle omfatta alla Nordens länder och ha säte iNederländerna. Lübeckarna anslöt sigdärför till svenskarnasresning och skövlade bland annat Bornholm och Helsingör (1522).Christian hade alltid haft ett spänt förhÃ¥llande till sin farbrorhertig Fredrik, men i augusti 1522 mÃ¥ste han ingÃ¥ en förödmjukandeförlikning med honom ochbland annat avstÃ¥ frÃ¥n den länsrätt över Holstein som kejsaren Ã¥ret förut tillerkänt honom.Missnöje medSigbrit Kristian hade fÃ¥tt inte bara adeln, utan även en stor del avallmogen, mot sig genom att använda Sigbrit som rådgivare. FrÃ¥nhösten 1517 (efter Dyvekes död) hade hon hand om helafinansförvaltningen och deltog under kungens frÃ¥nvaro frÃ¥nDanmarktillsammans med drottningen i rikets styrelse samt krävdetunga skatter. Annars försökte Christian, förvisso enligt SigbritsrÃ¥d, förbättra borgarstÃ¥ndets och de lägre klassernas ställning.Han strävade väl närmast efter att grundlägga ett starktenvälde, understött av dessa samhällsklasser. Redan 1514 utgav han enförordning för Köpenhamn och de andra själländska städerna, somsenare utsträcktes till hela Danmark, riktad mot kringresandeutländska köpmän. Adel och prästerskap förbjöds attbedrivahandel och hantverkerierna inskränktes till städerna.Reformer Ã…r1521 kom en förordning om skeppsvrak, som förbjöd den utplundringav skeppsbrutna som dÃ¥ var vanlig. Senare kom en annan förordning,som fördömde "den onde og ukristelige skik at sælge bønder somandre ufornuftige kreaturer", det vill säga enoch en utanmedföljande jord. Vidare lindrades "vornedskabet", sÃ¥ att bondenfick rätt att lämna sitt födelsegods, om han led orätt där.Dessutom sökte Christian sätta en gräns för prästerskapets ochmunkarnas världsliga och överdÃ¥diga levnadssättsamt utvidgakungamaktens inflytande vid utnämningar av biskopar. Han ville ocksÃ¥förbättra undervisningen, och redan 1519 mottog han tack vare sinmorbror Fredrik den vise av Sachsen lärare frÃ¥n Wittenberg för attutbreda reformationen. De nÃ¥ddedock inga större framgÃ¥ngar ochlämnade snart landet. Christian var alltsÃ¥ imÃ¥nga stycken före sintid, men hans reformer var föga förberedda och avstannade ocksÃ¥när han föll frÃ¥n makten.Sammansvärjning och vankelmod Under denallmänna oron lät Christian vid jultiden 1522 inkalla en herredag iKalundborg, men de jylländska biskoparna och nÃ¥gra adelsmänsamlades dessförinnan i Viborg och beslöt fördriva Christian samtsöka hjälp hos hans farbror. Christianlovade nu att sammankalla enallmän riksdag, till vilken ocksÃ¥ köpstäder och bönder skullesända sina förtroendemän och där alla klagomÃ¥l skulle undersökas och avhjälpas. Men utan att avvakta denna skickade de samm ansvurnaden 20 januari 1523 ettuppsägelsebrev till honom. DÃ¥ tappadeChristian helt och hÃ¥llet modet, inlät sig i underhandlingar ochdrog sina trupper ur Jylland, varigenom hans anhängare tvingades attavfalla. Kristians vankelmod belyses bäst därav att han en nattfleragÃ¥nger seglade fram och tillbaka över Lilla Bältutan att kunnafatta ett avgörande beslut. Av fruktan för hans nyckfullhet tordesingen nu ge sig i hans vÃ¥ld, och hans anhängare blev ständigtfärre. Den 26 mars hyllades Fredrik I i Viborg, därKristians lagaroffentligt brändesupp som "skadliga och stridande mot goda seder".Utan försök till motstÃ¥nd lämnade Christian Köpenhamn den 13april och drog med sin familj och en skara trogna anhängare till Nederländerna i hopp om att där finnahjälp. Köpenhamn och Malmöhöll sig en tid i väntan pÃ¥ hans Ã¥terkomst med undsättning, menSören Norbys nederlag i SkÃ¥ne 1525 stängde varje utsikt förChristian att Ã¥tervinna kronan i Danmark. Lutheran, sedan katolik igen Kristian hade dock sökt hjälp även i Tyskland. Han fann i sin nödtröst i att träda i förbindelse med Martin Luther, till vars läradrottning Elisabet anslöt sig. De bosatte sig därpÃ¥ i Lier iBrabant, där Elisabet avled i januari 1526, varefterbarnen togsifrÃ¥n Christian för att inte uppfostras som kättare. Men dÃ¥ bäggehans motstÃ¥ndare, Fredrik I och Gustav Vasa, slöt sig tillreformationen, blev Christian 1530 Ã¥ter romersk-katolik ochförlikades där igenom med kejsaren. Slutligen kundeChristian hösten1531 samla en här och flotta, men vid överfarten frÃ¥nNederländerna till Norge gick 10 av hans 25 skepp förlorade. Likvällandsteg han i södra Norge den 1 november och hade till en börjanframgÃ¥ng. RiksrÃ¥det hyllade honom, hanbelägrade Akershus ochförsökte till och med göra ett infall i Västergötland. Men dÃ¥ imaj 1532 en dansk och en lübsk flotta kommit till Akershus'undsättning, inledde Christian förhandlingar och beslöt den 28 junige sig mot lejd och löfte omfurstligt underhà ƒ¥ll och personligt mötemed Fredrik I.Avstod tronansprÃ¥k DÃ¥ Christian anlände tillKöpenhamns redd ville emellertid Fredrik inte ta emot honom, ochvarken riksrÃ¥det eller hans övriga motstÃ¥ndare (Gustav Vasa ochlübeckarna) ville tillÃ¥ta att han frisläpptes. Christian fördesdärför 30 juli tillSönderborgs slott, där han de första Ã¥renblev väl behandlad och Ã¥tnjöt stor frihet och kunde umgÃ¥s medflera adelsmän, men efter grevefejdens utbrott 1534 sattes han understräng bevakning, spärrades in i ett tornrum och fick endast engammalsoldat till sällskap. DÃ¥ Christian III:s välde syntes tryggatmildrades Kristians fÃ¥ngenskap 1540, och1546 avstod han frÃ¥n allaansprÃ¥k för sig och sina efterkommande pÃ¥ rikena. Men eftersomKristians döttrar inte ville ge sitt samtycke tilldetta fördes han1549 till Kalundborgs slott, där han levde i mild fÃ¥ngenskap desista 10 Ã¥ren av sitt liv. Han avled den 25 januari 1559 av sorgöver Christian III:s död tre veckor tidigare. Han ligger begraven iS:t Knuts kyrka i Odense, ditocksÃ¥ hans gemÃ¥ls stoft överfördes1883. Myten om Christian den gode Enligt en populär svensk myt skulle Christian II i Danmark vara känd som "Christian den gode", eller på danska "Christian den Gode", och i vissa varianter av myten "Christianden folkkäre" eller "Christian bondevän", samt i Vilhelm Mobergs Svenskahistoria berättad för folket: "Christian Bondekär". Dettaär dock felaktiga uppgifter, som helt saknar historiska belägg.Denna myt eller faktoid förekommer endast i Sverige. Enligt danskahistoriker hade Christian II över huvud taget ingettillnamn iDanmark. "Jeg synes, De skulle protestere, næste gang den svenskeradio pÃ¥stÃ¥r noget sÃ¥ grebet af luften, der kunne opfattes som omdanskerne billigede [gillade] det Stockholmske blodbad.", säger dendanske historikern Mikael Venge, somhar författat
artikeln om Christian II i Dansk Biografisk Leksikon (1979). Myten om Christianden gode uppstod under andra hälften av 1900-talet, och omhuldas idagfrämst av skÃ¥nska patrioter.[1]Synen pÃ¥ Christian II FÃ¥ personeri historien har gett upphov till sÃ¥ mycket debatt bland historikersom Christian II. Orsaken till detta ligger delvis i att Christiansjälv var en dubbelnatur (I psykiatriska analyser av hans person harhan ibland beskrivits somschizofren). Inte ens de historiker som iövrigt har en väldigt positiv bild av honom förnekar grymheten ihans illgärningar vid Stockholms blodbad och i eriksgatan straxdärefter. Ã… andra sidan var Christian lÃ¥ngt före sin tid i sinasocialareformer mot adelns och kyrkans makt till gagn för borgare ochbönder. Det är ingen tvekan om att Christian var en mycket begÃ¥vadoch framÃ¥t person som dock ofta misslyckades i sina intentioner pÃ¥grund av sin dubbelnatur.Kristian II var framförallt borgerskapetskung. Han upprättade ett handelskompani med Malmö och Köpenhamn somhuvudorter. Dessa skulle ta upp kampen mot Hanseaterna. Borgerskapet iMalmö och Köpenhamn var ocksÃ¥ de som stödde honom in i detsista.Bland bönderna i Danmark torde han Ã¥tminstone periodvis varitpopulär pÃ¥ grund av de sociala reformer han genomförde. Hansutrikespolitik skadade dock exporten och därmed böndernas ekonomi.Det ökade skattetrycket och avväpningen av böndernagjorde honomimpopulär med tiden. Vid sin landsflykt i Nederländerna försöktehan med Örnvisan göra sig populär bland bönderna inför sinÃ¥terkomst. I visan, som är ett stycke kunglig propaganda, beskrivshan som böndernas och små folkets beskyddare. Det är ocksÃ¥ envanlig, mÃ¥hända överdriven, beskrivning av honom i bÃ¥de svensk och dansk historieskrivning.
|
1481 - 1559 (77 år)
: Adresse
: Beliggenhed
: By
: Sogn
: Amt/Region
: Land
: Ikke indstillet
